Japp. Såhär kul kan det alltså vara att tvätta. Det räcker att jag pekar lite på luckan till tvättmaskinen så skiner hela han upp som en sol och kommer som ett skott. Man får hoppas att det håller i sig ända upp i tonåren...

Katten Berit är det bästa lilla L vet. Jag tror att han försöker säga katt, och har försökt i månader med varierat resultat, men nu börjar det fakstiskt låta ganska rätt. Om lilla L är det bästa Berit vet är jag tveksam till, men hon är förvånandsvärt tålig och när hon tröttnar för mycket på hans närmanden går hon helt sonika och lägger sig någon annanstans.

 

Morfar är på besök, lilla L's morfar alltså. Och han är såklart världens bästa, roligaste och busigaste.
Det är en liten sorg för mig att båda mina föräldrar bor 30 mil bort, och framförallt för lilla L tror jag. Det där att träffas i vardagen, kunna få hjälp med barnvakt när man ska till tandläkaren eller gå ut och käka middag på stan och vara barnfri för en kväll har det inte blivit så mycket av. Vi är barnvaktsrookies kan man säga.
Det är mitt eget fel, det var inte dom som flyttade ifrån mig, utan jag som valt att bosätta mig här. Nu när vi dessutom köpt ett hus så känns det så väldigt definitivt, och faktiskt lite jobbigt när jag tänker på det. Som att det är för sent att någonsin flytta "hem" igen. Men, vi trivs ju så bra här, och det kommer att bli toppen för L att bo i ett villaområde med massor av lekkamrater och dagis i närheten. Det hade dock varit härligt med mormor och morfar nära också.
Det blir väl enklare när han är lite äldre, och vi försöker ju träffas så ofta som möjligt ändå, men det blir inte precis söndagsmiddag varje vecka.

Hur som helst har helgen hittills har varit fantatsiskt härlig, med strålande solsken från morgon till kväll, och vi har tagit det riktigt lugnt. Snart är det dags för en promenad, ochs sedan ska vi packa ner lite saker i magasin och trädgård. L ska förhoppningsvis sova förmiddagslur i vagnen under tiden.
Dags att starta dagen.

 

Igår hade jag mina Storkenmammor här. Och deras bebisar också förstås.
Vi brukar träffas en gång i veckan hos varann, fika, busa, utbyta erfarenheter och lösa problem. Det är verkligen jättemysigt med de här träffarna och jag hoppas att jag kan fortsätta vara med ibland även efter det att jag börjat jobba igen.
Vi träffades under föräldrautbildningen på mvc, och sedan har några av oss fortsatt ses.

Eftersom att vi fick finbesök så hade vi bakat; scones och gaffelkakor med russin. Det  bjöds också på fruktsallad och turkisk yoghurt, bra mellanmål för båda stora och små. Att det till på köpet är väldigt smaskigt gör ju inte saken sämre precis.

Det enda gisslet vi har just nu är det här med tänder. Och det är himla trist, för det lägger sordin på stämningen här hemma. Lilleman går men en näve i munnen mest hela tiden, äter som en kråka och sover inte alls som en gris, tyvärr. Gnälligt är det också, och trots att vi hade bästa lekkompisarna på besök så dög det inte riktigt, ingenting gör det. Inte för att jag klandrar honom, jag skulle inte heller tycka att det vore roligt att växa ut tänder. Tandvärk är ju bland det värsta som finns .
Nej, det här får vi hoppas går över, och det snabbt, för hela familjen går just nu på reserver som redan är körda i botten efter dubbla maginfluensor bara häromveckan. Bara att ladda om och trycka ner gasen, fast mjukt och försiktigt och njuuuuuta av att imorgon är det FREDAG!