Ja, så passande. Eller iallafall till kyliga sommarkvällar.
Jag stickar min första tröja någonsin, eller, L's första, det känns lagom stort att börja med. Randig i olivgrönt, vitt och lila ska den bli, och valet av garn blev som det blev för att det råkade finnas hemma i garnkorgen. När något ska hända så ska det ju hända nu, inte sen, och då finns det inte tid att åka till någon affär inte. Nej, man tager vad man haver.
Jag kan egentligen inte sticka, eller alltså, jag förstår principen, och jag vet att man kan sticka framför och bakom stickorna. Vilket som är räta och aviga, de var jag tvungen att kolla upp när jag skulle börja...
Såhär gör jag ofta, jag får för mig att jag kan saker fastän att jag kanske inte alls gör det. Kan alltså. Men eftersom att jag tror att jag kan, så vågar jag ju börja på , och ofta kan man luska ut resten på vägen. Så har jag lärt mig en massa nya saker, även om jag ofta råkar ta en genväg som sedemera blir en senväg, för att jag är så ivrig att bli klar.

Lyckas jag slutföra detta så är jag mäkta imponerad på mig själv, för hittills i mitt liv har det mest blivit halsdukar om jag ska vara ärlig. Inte för att de är något fel med det, men det kanske kan bli lite väl varmt sådär just till sommaren...

Idag blev jag grymt sugen på surdegsbröd. Ett litet problem bara, min gamla surdeg har haft en sorglig tillvaro i kylen de senaste veckorna (månaderna!?) och varit svältande alldeles för länge, så att baka med den är inget alternativ. Så här sorglig kan en gammal suris se ut.

Bättre då att starta en ny. Det är dessutom bland det absolut enklaste man kan göra!

Rågsurdeg
Dag 1, morgon

Blanda 1 dl ljummet vatten med 1 dl rågmjöl i en glasburk eller skål med tillhörande lock. Låt stå framme i rumstemperatur, gärna lite varmare runt 20-25 grader någonting, med locket liggande löst ovanpå (skruvas det åt kan surdegen inte jäsa som den vill).

Dag 1, kväll
Upprepa morgonens procedur. En nyblandad surdeg kan se ut såhär.

Fortsätt likadant morgon och kväll i ca 2-3 dagar, tills dess att surdegen bubblar lite fint och luktar friskt syrligt när du tittar till den efter en dags jäsning. När det är full av fina små bubblor på ytan är den färdig att baka med. Ska du inte baka just då går det bra att skruva åt locket och ställa in den i kylan. Där klarar den sig i 1-2 veckor innan den behöver mat igen. Ska man inte baka med degen då heller, utan bara mata den, så är det bästa att kasta bort minst hälften av degen innan den matas. Större surdeg kräven nämligen mer mat, och de är ju onödigt att ha en monsterdeg i kylen till ingen nytta.

Jag använder alltid Saltå Kvarns rågmjöl till mina surdegar. Tydligen ska ekologiskt mjöl vara det bästa för att få riktigt fina surdegsbröd, dessutom tycker jag att ekologiskt är trevligare på alla sätt och vis. Jag har turen att kunna skicka bud med min granne som pendlar förbi Järna där Saltå har sin lilla butik, och kan därför köpa mjöl till lite bättre pris än i i vanliga butiken. Där säljer de också 10-kilos påsar med vetemjöl och vetemjöl special som går åt som smör hemma hos mig. Kanonbra att slippa springa till affären stup i kvarten!
Bara de fina förpackningarna gör det ju annars värt de extra kronorna!.

Nu är de här!

Morfar är på besök, lilla L's morfar alltså. Och han är såklart världens bästa, roligaste och busigaste.
Det är en liten sorg för mig att båda mina föräldrar bor 30 mil bort, och framförallt för lilla L tror jag. Det där att träffas i vardagen, kunna få hjälp med barnvakt när man ska till tandläkaren eller gå ut och käka middag på stan och vara barnfri för en kväll har det inte blivit så mycket av. Vi är barnvaktsrookies kan man säga.
Det är mitt eget fel, det var inte dom som flyttade ifrån mig, utan jag som valt att bosätta mig här. Nu när vi dessutom köpt ett hus så känns det så väldigt definitivt, och faktiskt lite jobbigt när jag tänker på det. Som att det är för sent att någonsin flytta "hem" igen. Men, vi trivs ju så bra här, och det kommer att bli toppen för L att bo i ett villaområde med massor av lekkamrater och dagis i närheten. Det hade dock varit härligt med mormor och morfar nära också.
Det blir väl enklare när han är lite äldre, och vi försöker ju träffas så ofta som möjligt ändå, men det blir inte precis söndagsmiddag varje vecka.

Hur som helst har helgen hittills har varit fantatsiskt härlig, med strålande solsken från morgon till kväll, och vi har tagit det riktigt lugnt. Snart är det dags för en promenad, ochs sedan ska vi packa ner lite saker i magasin och trädgård. L ska förhoppningsvis sova förmiddagslur i vagnen under tiden.
Dags att starta dagen.

Igår hade jag mina Storkenmammor här. Och deras bebisar också förstås.
Vi brukar träffas en gång i veckan hos varann, fika, busa, utbyta erfarenheter och lösa problem. Det är verkligen jättemysigt med de här träffarna och jag hoppas att jag kan fortsätta vara med ibland även efter det att jag börjat jobba igen.
Vi träffades under föräldrautbildningen på mvc, och sedan har några av oss fortsatt ses.

Eftersom att vi fick finbesök så hade vi bakat; scones och gaffelkakor med russin. Det  bjöds också på fruktsallad och turkisk yoghurt, bra mellanmål för båda stora och små. Att det till på köpet är väldigt smaskigt gör ju inte saken sämre precis.

Det enda gisslet vi har just nu är det här med tänder. Och det är himla trist, för det lägger sordin på stämningen här hemma. Lilleman går men en näve i munnen mest hela tiden, äter som en kråka och sover inte alls som en gris, tyvärr. Gnälligt är det också, och trots att vi hade bästa lekkompisarna på besök så dög det inte riktigt, ingenting gör det. Inte för att jag klandrar honom, jag skulle inte heller tycka att det vore roligt att växa ut tänder. Tandvärk är ju bland det värsta som finns .
Nej, det här får vi hoppas går över, och det snabbt, för hela familjen går just nu på reserver som redan är körda i botten efter dubbla maginfluensor bara häromveckan. Bara att ladda om och trycka ner gasen, fast mjukt och försiktigt och njuuuuuta av att imorgon är det FREDAG! 

Idag är det vår!
Jo, jag lovar, vi var precis ute på en promenad, och allt var bara sådär underbart ickevintrigt som man någonsin kan önska. Tänk att bara för 3 dagar sedan såg det ut såhär när vi var på promenad.

Idag möttes vi istället av den här synen.

Idag har vi bakat semlor; Kanske världens godaste bakverk.
En god semla tycker jag ska innehålla en ordentligt kladdig mandelmasse/grädd/smulblandning och såklart äkta vispgrädde. Bästa receptet hittar man i rutiga kokboken, och hemligheten tror jag ligger i en väl arbetad deg, och att man inte bakar av bullarna för länge, utan de får gärna vara nästan lite degiga i mitten, så att brödet är saftigt. Det är värt jobbet att rundriva bullarna, så får de den där fina runda formen och jäser jämnt och bra i ungen.

Lilla L fick provsmaka degen. Den var så god att han blev ordentligt sur när han inte fick mer än en liten klutt. Jag försökte förklara att det jäser i magen, något han tyckte lät otroligt fjantigt. Han gick inte heller på mina försök att muta med banan istället. Att leka med bakredskapen var dock jätteroligt. Slutresultatet på baket kommenterade han mad "namnamnjam" så det var väl iallafall godkännt får man säga.
Tur att man har världens bästa hjälpreda i köket!