Idag har vi bakat semlor; Kanske världens godaste bakverk.
En god semla tycker jag ska innehålla en ordentligt kladdig mandelmasse/grädd/smulblandning och såklart äkta vispgrädde. Bästa receptet hittar man i rutiga kokboken, och hemligheten tror jag ligger i en väl arbetad deg, och att man inte bakar av bullarna för länge, utan de får gärna vara nästan lite degiga i mitten, så att brödet är saftigt. Det är värt jobbet att rundriva bullarna, så får de den där fina runda formen och jäser jämnt och bra i ungen.

Lilla L fick provsmaka degen. Den var så god att han blev ordentligt sur när han inte fick mer än en liten klutt. Jag försökte förklara att det jäser i magen, något han tyckte lät otroligt fjantigt. Han gick inte heller på mina försök att muta med banan istället. Att leka med bakredskapen var dock jätteroligt. Slutresultatet på baket kommenterade han mad "namnamnjam" så det var väl iallafall godkännt får man säga.
Tur att man har världens bästa hjälpreda i köket!